I årets första nummer av Vägen UT så åkte Christer och Ali till Finland för att hjälpa till med att reda ut en del brister i finska KRIS. I slutet av maj var det dags att åka tillbaka till de tusen sjöarnas land och följa upp hur den finska organisationen har utvecklat sig sedan dess.
Christer och Ali åkte i mars över till vårt nordiska grannland i öst, vilket vi skrev om i Vägen UT. De hade fått flera oroväckande samtal från Timo Valkama, verksamhetsansvarig på RIKSKRIS i Finland, om att allt inte stod rätt till i finska KRIS.
De som arbetade inom finska KRIS och som sitter i styrelserna bestod i en alltför stor grad av människor – akademiker och högutbildade personer – utan vare sig missbrukarhistorik eller kriminellt förflutet. Det visade sig även att ingen dessa levde ett helt nyktert liv. Samtliga tillfrågade drack alkohol, helt i konflikt med vad allt KRIS står för. Ett annat problem var att de flesta som satt i de finska styrelserna också hade anställningar inom KRIS-föreningarna. Något inte ska vara möjligt.
Det togs ett gemensamt beslut om en stor organisatorisk förändring och att man ska följa KRIS stadgar och deviser för att även i fortsättningen kunna verka som KRIS. Christer och Ali återvände till Sverige nöjda med responsen och de överenskommelser som de gemensamt kommit fram till med de finländska kamraterna.
I slutet av maj var det dags för svenska RIKSKRIS att följa upp hur det hade gått för finska KRIS med sitt förändringsarbete. Christer och Ali passade på att ta detta i samband med att KRIS Stockholm besökte Finland.
– Jag och Christer tänkte kombinera KRIS Stockholms finlandsbesök med att följa upp och se vad vi kunde tillföra i finska RIKSKRIS angående de svåra problem som vi tidigare berättat om, säger Ali.
Det var sexton vuxna och sju barn som var med på båten med slutdestination Helsingfors. Det blev en sedvanlig bufféockupation och lite taxfree-shopping.
– Oj, oj, vad vi käkade. Det här är vi duktiga på. Det var förrätter, varmrätter och desserter huller om buller, fortsätter Ali.
Morgonen därpå – efter lite välbehövd nattsömn ombord – var färjan framme vid Helsingfors. Christer och Ali tog med sig Erika och begav sig mot finska RIKSKRIS årsmöte. Erika är en av våra nyblivna mammor, som med sitt finländska ursprung kan tolka om det skulle bli språksvårigheter på mötet.
– På mötet möttes vi av lite blandade känslor. Några var positiva, men framförallt en förening var mycket oroliga för de förändringar som behöver göras. Vi hade sett fram emot en relativt kort sittning på mötet för vår del, där det mesta skulle ha varit ganska klart sedan senaste besöket.
Mötet blev ingen kort sittning. Det blev långa diskussioner om saker som finska KRIS behöver ändra i sina stadgar för att kunna vara en riktig KRIS-organisation.
– Efter tre och en halv timme blev vi till slut klara och de kunde påbörja sitt finska årsmöte.
– Innan vi gick och la oss den kvällen så ringde Timo och Hannele Valkama (ordförande RIKSKRIS Finland). De berättade att de tagit beslut på årsmötet att ändra stadgarna till att bli som i Sverige och att det nu var KRIS:are med rätt bakgrund i styrelsen. Det var mycket skönt att höra och jag gick och la mig med en god känsla.
Det var nu söndag och den sista dagen i Finland. Ett besök på KRIS Helsingfors stod på dagens agenda. Det är en av de föreningar som har det svårast med de förändringar som behöver göras.
– Vi var många som kom och vi fick dela upp oss i flera grupper för att samtala om olika områden och frågor. Efter ett par timmar kom deras ledning och ville ha mig och Christer till ett styrelserum. De ville ställa lite frågor och lätta sina hjärtan. De var oroliga och fick tömma ur sig lite harm, bitterhet och ilska. När det hade kommit ut så kom både saknad, ledsamhet och sorg.
– Vi hoppas nu att processen ska fortsätta i den positiva riktning den börjat gå mot i Finland.
Dags för hemresa. Såklart med en trevlig buffé igen, där gruppen passade på att diskutera mötena de haft i Finland.
– Många från KRIS Stockholm hade fått chansen att berätta för finländarna om hur vi byggt upp föreningen i Stockholm och hur det fungerar i Sverige. Vikten av det är KRIS:are som sitter i styrelserna. Att det först och främst är riktiga medlemmar som anställs, men att det går att anställa ”vanliga” och att även de måste leva efter våra deviser. Att leva efter deviserna är inte något som är förhandlingsbart.
– När vi åkte till Finland så var vi oroliga och bekymrade. Det känns idag bättre när de nu börjat sin förändringsresa för att bli ett riktigt KRIS. Vi är hoppfulla och ska följa och stötta dem i sin förändringsresa. En resa som kommer att ta tid – en dag i taget – göra det viktigaste först och det är att KRIS är en förening skapad av KRIS:are för KRIS:are – förankrad i KRIS fyra deviser, avslutar Ali.
HEDERLIGHET – DROGFRIHET – KAMRATSKAP – SOLIDARITET