Det är en gråmulen dag i Stockholm när jag åker för att träffa Calle. Han är klädd i munktröja och jacka. Trotts att det nästan gått två år sedan han lämnade gänget han tillhörde är han reserverad när han möter mig. Han vill inte vara med på bild och jag får inte röja hans identitet.
Jag har fortfarande ett pris på mitt huvud, säger Calle. I går berätta vi om en händelse när Calle var med och misshandlade en person som gjort inbrott hos en gängledare. I dag fortsätter hans historia om hur han tog sig ur ett våldsamt och destruktivt liv. Calle lever i dag med skyddad identitet.
Hur hamnade du i gänget?
-Det var en kompis till mig han var fullvärdig medlem i gänget. Han tog med mig på fester ibland som klubben anordnade. Efter ett tag började jag odla mer kontakt med presidenten som gängledaren kallas för. Jag var ung och dum och såg upp till de äldre fullvärdiga medlemmarna i klubben. Jag ville bli som grabbarna, coola, våldsamma och så hade de många tjejer också.
Vad krävdes av dig för att komma in i klubben?
-I början var det småsaker, springa och lämna pengar och leverera narkotika sedan ökade kravet. Utpressning, narkotikaförsäljning, torpedverksamhet.
Vill du ge några exempel?
-Några medlemmar skulle sälja två kilo amfetamin. Innan affären skulle bli av förvarade jag narkotikan i min lägenhet. Nyckeln hade jag lämnat över till en person som skulle hämta narkotikan. Det var ett sätt att visa ”att man är att lita på” Ingen kom och hämtade narkotikan som planerat. De inblandades telefoner var avstängda – ingen dök upp och narkotikan var kvar i min lägenhet. Jag blev desperat och försökte bryta upp min dörr och flytta på grejerna.
Vad hade hänt?
-Grabbarna hade åkt fast. Det tog bara några minuter så kom polisen till lägenheten och bröt upp dörren. Jag blev anklagad för försäljning av knarket.
Hamnade du i fängelse?
-Jag okade inte längre alla skyllde på mig. Jag berättade som det var för polisen. Alla våldsamheter, sveken och missbruket hade gjort mig till en människa jag inte ville vara. Jag tog mitt straff och fick sitta i fängelse.
Vad hände sedan?
-Jag bestämde mig för att lägga av. Då fick jag uppleva det andra straffet. Förutom att det gamla gänget krävde mig på pengar för att jag tjallat och inte tagit på mig all narkotika själv så var jag dödsdömd i kriminella kretsar. Jag fick ganska snabbt en skyddad identitet och blev tvungen att gå under jorden. I dag finns det ingen heder kvar i gängen. De dra drar sig inte för att hota både flickvänner och barn för att komma åt dig. I början befann jag mig i ingenmansland . Mina gamla kompisar jagade mig och polisen hade jag svårt att lita på.
Hur går man vidare då?
-Det gör man inte. Jag fick efter en tid kontakt med avhopparpolisen. Jag fick hjälp att flytta till en annan ort. Dessvärre var jag tvungen att bryta med min familj och dåvarande flickvän. Jag kommer aldrig kunna återvända igen.
Hur lever du i dag?
-Jag arbetar med att att hjälpa andra som hamnat i samma situation. Jag försöker att leva normalt men sover alltid med ett öga öppet.
På KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället) säger man till Vägen Ut,
-Vi försöker ta i mot så många avhoppare vi kan. De som kommer till oss måste vara motiverade och ställa upp på de villkor som gäller för oss.
I nästa avsnitt Pratar vi med politiker, poliser och advokater samt företrädare för organisationer som hjälper avhoppare
Text Christer Renlid