För oss på KRIS handlar denna fråga inte om vad lagen säger om offentliga handlingar utan det här är en etisk/moralisk fråga. Det är en fråga om integration eller segregation. Vi håller med och tycker att det ska gå att få fram offentliga handlingar men inte så lättvindigt som det görs genom Lexbase.
Det finns arbetsgivare och andra som verkligen behöver ta fram handlingar vilket har gått alldeles utmärkt att göra sedan lång, lång tid tillbaka, så det är inte problemet. Det har bara krävts lite mer ansträngning och tar lite mer tid men har varit ett alldeles utmärkt verktyg för dem som behöver svar.
Vi undrar nu om….
– vad vi har för värderingar mellan människor i samhället och hur lever vi efter dem?
– alla människor är lika mycket värda?
– vi alltid kommer att vara och bli dömda för våra handlingar?
– vi kan vara bra människor även om vi har gjort misstag dåliga handlingar?
– vi kan förlåta?
– människor kan förändras?
Vi är ett gäng killar och tjejer, unga som gamla, närmare bestämt 90 stycken som befinner oss i Almedalen på Gotland och vi vill vara med och påverka samhället på ett positivt sätt genom att delta i många olika arrangemang, seminarier och föreläsningar. Det är genom att delta, engagera oss och påverka som vi vill vara med och göra Sverige till ett ännu bättre land att leva i.
Vad som kanske är lite speciellt med oss är vår historia, att de flesta av oss är f.d. kriminella och/eller missbrukare som idag har förändrat våra liv och vi vill och har en önskan om att vara en tillgång i samhället istället för att vara den belastning som vi var tidigare.
Vi vill gå ut med våra historier för att vi vill visa att en förändring verkligen är möjlig.
Vi berättar gärna vår historia och allt som vi har gjort, men också det vi är och gör idag, det är inget problem för oss men vi gör det för att vi väljer att göra det och inte för att det ligger öppet på internet.
Vi tror att när människor som oss får chansen att förändra sitt liv från missbruk, kriminalitet och utanförskap så vill vi verkligen göra förändringen men det är ett stort arbete som ligger framför oss.
Där vi kommer förutom alla de vanliga problemen med livet så kommer vi att mötas av alla sorters dömande, misstroende, misstänksamhet, ilska, hat och förakt vilket inte gör det lättare. Då kan det ofta kännas enklare att återgå till det gamla livet som ändå kan kännas tryggare för där kan vi reglerna.
Vi om några vet mycket väl vad lagen säger. Många av oss har under åren blivit dömda för många olika brott, allt från trafikbrott, narkotikabrott, våldsbrott och till och med mord. Vi har suttit i otaliga förhör och rättegångar, lyssnat på utredningar, vittnen, brottsoffer, advokater, åklagare och domare. Vi har också varit offer, blivit utsatta för brott och kränkningar av olika slag.
Ja så vi vet vad det innebär att ha gått igenom rättsystemet på både gott och ont. När det gäller förövare så säger samhället att när du har avtjänat ditt straff så är det klart och du ska få en ny chans.
Med Lexbase som ett enkelt verktyg så blir det alldeles för lätt för alla att gå in och ladda ner utdragen från rättegångar och domar. Vilket försvårar för de som hamnat i registret både som förövare och offer.
Ställ er själva frågan om er egen historia och huruvida om den ska vara tillgänglig för alla eller om ni ska ha rätten att själva få välja när och till vem ni vill berätta den?
Vi har nu egentligen bara pratat om förövare men nu pratar vi om de oskyldiga som också drabbas av Lexbase vilket är offren, familj, vänner, arbetskamrater och många fler.
Alla brott har offer, direkt eller indirekt, så är det ofta så att människor får lida på olika sätt när de drabbas av kriminaliteten i samhället. Tyvärr är det så att många våldsbrott, övergrepp, hot och kränkningar drabbar offer runt omkring i Sverige. Deras historia, minnen, upplevelser och känslor, är ofta förknippade med skam, rädslor m.m. Det här rivs upp varje gång någon familjemedlem eller bekant kommer och berättar om att de har läst om brottet som de utsatts för.
Vi tänker också på de människor som på grund av rädsla och kontroll börjar kolla upp sitt område, sitt kvarter och sitt bostadshus och ser där att ett flertal finns i registret och förekommer i brottmål vilket egentligen inte betyder så mycket men som vi redan har fått många samtal om.
Alla inblandade har människor som familj, släkt och vänner, arbetskamrater m.fl. runt omkring sig som inte får välja själv hur deras familj kommer att hängas ut offentligt och till allas beskådande. Framför allt har vi fått höra om hur barnen blivit mobbade, kränkta och hamnat i utanförskap i skolan på grund av rykten om vad kanske pappa eller mamma gjort. Det här är absolut inte barnens fel. Allt detta kommer sammantaget att skapa oro, ängslan och framför allt rädsla vilket i sin tur leder till kontroll vilket kommer att göra att fler kommer att gå ut på Lexbase och ladda ner information om allt fler i sin närhet.
Vi har fått många samtal från oroliga samhällsmedborgare, ofta äldre som lever i ensamhet och nu fått en riktig trigger för att skapa rädsla. Ett exempel på samtal är en kvinna som ringde till KRIS Stockholm och frågade oroligt om råd för att hon hade gått ut på Lexbase kartsök för att titta på hur det såg ut på hennes adress. Till sin förvåning så fann hon att två personer som bor i hennes portuppgång finns i registret och förekommer i brottsmål. Hon såg ju direkt vilka det var och hon hade ju lärt känna dem när de möttes i trapphuset och hon tyckte om dem båda två, hon sa att de var så trevliga och hade till och med hjälpt henne att bära upp matkassar när hissen inte fungerade. Nu hade hon blivit rädd för dem för hon vet ju inte om de är farliga eller vad de är dömda för så när hon undrade om hon behöver vara rädd så kunde vi inte svara för vi vet inte vem eller hur den personen är.
Ett annat samtal var från en ung tjej från en liten stad i södra Sverige som precis köpt en bostadsrätt men fått påringning från bostadsrättsföreningen som ifrågasatte henne som medlem på grund av att hon som femtonåring en gång snattade och blev påkommen, hon erkände, blev dömd och tog sitt straff och när hon ringde oss så var det fyra år och nio månader sedan hon blev dömd och de hann ta fram utdrag ur registret vilket gör att hon blir dömd på nytt av sina grannar.
Sedan har vi på KRIS fått flera samtal från människor som inte ens blivit dömda och ändå funnits i registret. De blir utpekade som kriminella och kan få sina liv, rykte och ibland karriärer förstörda av baktalande, misstänksamma och framför allt rädda människor som bara kan prata om människor och inte till människor.
Vi vill utmana er som är i Almedalen att kom och prata med oss, lär känna oss, ställ de där frågorna som ni egentligen vill men inte vågar fråga när det gäller missbruk, kriminalitet och utanförskap.
Som sagt – prata till varandra och inte om varandra
Ni som inte befinner er i Almedalen kan när som helst komma in och hälsa på oss i våra lokala KRIS föreningar som finns i 18 städer i Sverige.
Kontaktuppgifter och mer information kan ni finna på här på https://kris.a.se och på https://www.ungakris.se
// KRIS Riksförbund och Unga KRIS Riksförbund