Ali blev inbjuden till UNDOC i Wien för att föreläsa om KRIS. Här är hans berättelse om en minnesvärd resa.
Hej, jag heter Ali och är en alkoholist och narkoman!
En dag i november 2015 fick Christer Karlsson frågan om Kriminellas Revansch I Samhället (KRIS) skulle kunna vara representerade i Wien på Förenta Nationernas (FNs) ”A coordinated criminal justice and health response to drugs”. Christer kunde inte åka utan bad mig kontakta Erik Leijonmarck på ECAD som i sin tur frågade mig. Han ville att jag skulle tala inför FN om hur vi på KRIS hittat ett sätt att leva drogfria och hederliga med hjälp av KRIS och 12-stegsprogrammet. Hur vi bygger upp våra liv med hjälp och stöd av varandra. Hur vi lyckas med att hjälpa människor från kriminalitet, missbruk och utanförskap till hederlighet, drogfrihet och sann gemenskap.
Onsdagen den 9 december åkte jag till Arlanda för att ta flyget till Wien och när jag kommer fram till FN byggnaderna möts av Erik Leijonmarck med det höga byggnaderna runt mig. Jag sitter med i några olika möten och lyssnar men känner ganska snabbt att jag njuter av att gå runt och kolla lite på olika utställningar och tittar in på några seminarier tills det börjar kännas i benen och det är dags för en fika. Jag sammanstrålar med Erik och nu kommer även Linda från WFAD med en person från RUN (Recovering Users Network) som haft en föreläsning dagen innan och som hade gått bra.
Det känns mycket spännande att få vara här och det ska bli mycket roligt och nervöst att få dela med sig till dessa åhörare som kanske aldrig haft någonting med missbruk eller kriminalitet att göra. Det blev en middag med gänget som är här och vi jobbar med våra frågor och efter maten snabbt tillbaka till hotellet och ett FaceTime samtal med Ya (min älskade hustru). Det var inte speciellt svårt somna med fina tankar och förväntningar inför morgondagen.
Upp tidigt och ner till frukosten och därefter så var det bara att checka ut och iväg till FN för att förbereda mig inför min presentation. Det var redan full fart i FN huset med massor av aktiviteter och olika möten, föreläsningar, seminarier med mera.
Jag var spänd av förväntan inför att jag skulle tala inför dessa människor om hur vi på KRIS gör för att hjälpa människor ur missbruk, kriminalitet och utanförskap.
Innan det började så gick vi runt och delade ut information om våra föreläsningar och jag delade ut info om KRIS. Nu fick vi sätta oss på podiet och lokalen började fyllas av människor från olika länder. Jag var den som skulle tala sist och vårt pass började med en amerikansk professor vid namn Caroline Cooper som sedan följdes upp av Valérie Lebaux som är chef för Justitie Sectionen, den operativa divisionen för UNODC som följdes upp av Torbjörn Brekke som är en specialist direktör för det Norska Hälso och Omsorg Ministeriet och därefter så var det dags för mig.
Jag hade sett och hört talarna innan mig och de läste direkt från manus utom den amerikanska professorn som verkade kunnig i sitt ämne. Jag tänkte som så att jag kanske aldrig igen får chansen att tala i FN igen så nu får det bära eller brista för jag hade bestämt för att jag ville börja som jag brukar göra och jag bestämde mig för att prata rakt och ärligt från hjärtat utan något manus, så jag klev upp och gick över till talarstolen och började med att presentera mig:
– Hi, my name is Ali and I am an recovering addict and a former criminal.
Det var knäpptyst i lokalen en stund och som tur var så hjälpte Erik till med ett försiktigt Hi Ali, och på engelska sa jag att det var så vi presenterade oss på vår förening och att jag vore glad om ni alla här vill hälsa mig välkommen på samma sätt. Så jag provade igen och kors i taket så var det några som ropade lite tyst ”Hi Ali” och då sa jag att ni kan nog bättre än så när jag presenterade mig för tredje gången. Då skrek alla i publiken ett rungande ”Hi Ali” och nu kunde kändes bra och så kunde jag börja dela med mig själv. Sen pratade jag om 12-steg programmet som gett mig ramar, riktning och verktyg för att kunna leva ett drogfritt och hederligt liv med nya vänner i en ny gemenskap där mitt liv fått mål och mening.
Då fick jag möjligheten att berätta om KRIS, som på engelska blir CRIS (Criminals Return into Society), vår fantastiska organisation och hur vi har byggt upp den. Under 18 år har vi skapat en organisation som är byggd av kriminella och/eller missbrukare för kriminella och/eller missbrukare. Att vår förening står på våra fyra värdegrunder – Hederlighet, Drogfrihet, Kamratskap och Solidaritet. Hur viktigt det är att vi verkligen lever efter dem. Hur viktigt det är för vår överlevnad och säkerhet att vi aldrig ändrar på dessa principer. Att vi fortsätter att leva med vår övertygelse om drogfriheten trots att samhället håller på och ger upp och går mot mer läkemedelsassisterad behandling och harmreduction, och att försöka få kontroll och hålla ner skadeverkningarna från missbruket, vilket vi på KRIS inte tror är lösningen på problemet. Att kampen som vi kämpat med under många år nu börjar få fler och fler att stödja vårt sätt att arbeta med total drogfrihet från alla sinnesförändrande substanser. Hur viktigt det är med hederligheten, att när någon kommer till KRIS så kräver vi hederlighet och drogfrihet och så får de kamratskap och solidaritet, de får en trygg plats där de kan få möjligheten att växa som människor och de får en chans att skapa sig ett liv som de aldrig kanske tidigare haft. De kanske kan få känna att de lever och inte bara överlever.
Jag berättade om var vi finns (också i världen), vilka olika verksamheter som vår anstaltverksamhet med våra muckhämtningar och sociala företag som boende, arbetspooler, second hand med mera. Att vi är en av 20 organisationer som är huvudmän och ägare av ett studieförbund.
När jag var klar så hade tiden gått så det fanns ingen tid för några frågor så när jag gick ner från podiet så kom väldigt många fram och tackade för mitt tal och de hade massor med frågor så det gick så långt att de bad oss gå ut från lokalen för de skulle börja ett nytt pass efter oss. Jag fick sedan prata med flera personer som ville skriva om min presentation så jag hade att göra ett bra tag under eftermiddagen. Senare tog vi en kopp kaffe där också Sven-Olof Carlsson som är International president i WFAD (World Federation Against Drugs) och han sa att han var mycket nöjd och glad för presentationen av KRIS och att det är viktigt att det blir kött och blod som presenteras på dessa arenor och att det finns goda möjligheter att kunna få ett fantastiskt drogfritt och hederligt liv. Efter fikat bar det iväg till flygplatsen för en lugn resa hem till Stockholm och vardagen. Jag längtar tills jag får berätta om mina upplevelser i Wien och FN för mina vänner på KRIS Stockholm på nästa morgonmöte. Borta bra men hemma bäst.
Tack för mig!
Jag är en alkoholist och narkoman som heter Ali.