Han är en av Sveriges mest kända brottslingar och har suttit inlåst sedan 1999 Han dömdes till livstids fängelse för polismorden i Malexander. Nu berättar Jackie Arklöf om brotten, fängelsetiden och framtiden.
Malexandermorden var ett av 1999 års mest omskrivna brott i Sverige. Under jakten på bankrånarna Tony Olsson, Andreas Axelsson och Jackie Arklöf den 28 maj 1999 sköts polismännen Olle Borén (42) och Robert Karlström (30) till döds på nära håll med sina egna tjänstevapen.
Morden begicks efter att de två polismännen följt efter trion, som kort dessförinnan rånat Östgötabanken i Kisa.
En tid efter att rättegången avslutats i hovrätten erkänner Jackie att det var han som sköt poliserna på nära håll. Han beskriver erkännandet som en befrielse.
Jag möter honom på Storbodaanstalten där han varit drygt ett år. Han har hittills avtjänat 18 år av livstidsstraffet. Han är klädd i kriminalvårdens kläder. Håret är stort och burrigt.
Min bild av en förhärdad legosoldat som rånat banker och skjutit poliser förändras i snabb takt sedan intervjun kommit igång. Jackies stora intresse inne på anstalten är att måla tavlor och spela gitarr. Han suddar snabbt ut bilden av sig själv som polismördare. Tycker det är jobbigt prata om det som har varit. Det blir tydligt att han lider av sitt mörka förflutna.
–.Jag är så jävla trött på min egen historia. Jag skäms för det jag har gjort, men tyvärr går det inte att få det ogjort. Jag har tagit mitt straff och försöker återerövra den människa jag egentligen är.
Han har svårt att förlika sig själv med bilden av den person han tidigare var. Beskriver brotten han är skyldig till som verklighetsfrämmande. Han växte upp som adopterad färgad kille i Storuman i Norra Sverige. Jackies personlighet i kombination med han var färgad ställde till mycket problem för honom
Från Storuman till Malexander
Trots utanförskap och mobbing uttrycker han kärlek till sina adoptivföräldrar. Berättar att de alltid ställde upp för honom. Jackie började tidigt hävda sig på ett negativt sätt för att få uppmärksamhet. Intresset för vapen och militären var påtagligt stort, men så här efteråt understryker han att det inte var äkta. Det var ett sätt att hävda sig.
Jackies dröm var att bli militär och han såg fram emot värnplikten. Han gjorde lumpen vid Norrlandsjägarna K4 i Arvidsjaur. r
– Samtidigt hade jag också en alternativ plan. Jag skulle bli hårdrockare. Helt sjukt vilka ytterligheter, men så var det. Det har alltid varit svart eller vitt.
Kriget i Bosnien
19 år gammal, 1992, reste han till kriget i Bosnien. Olika historier om Arklövs tid i krigets Bosnien har flödat friskt i media under åren, men det är sant att han gjorde sig skyldig till krigsbrott.
Tre år senare dömdes han till åtta års fängelse av Högsta domstolen i Bosnien-Hercegovina. De stridande parterna gjorde några månader senare en utväxling av fångar då Jackie Arklöv släpptes fri. När han kom tillbaka till Sverige räckte inte bevisen för att åtala honom.
– Det var en mörk period i mitt liv och inget jag är stolt över i dag. Jag får leva med bilderna därifrån i resten av mitt liv.
Jackie blir nedstämd och tyst när ämnet kommer på tal. Han blir lätt plågad av sitt förflutna och tycker att det är jobbigt med frågor som handlar hur han tidigare hanterat livet. Han vill inte diskutera några krigsminnen.
”Jag är ingen nazist”
Det har skrivits mycket om Arklöf och hans kopplingar till nazistiska organisationer. Det har spekulerats att brotten han begick handlade om att tillföra ”Kampen” pengar och så vidare.
Men hur kan en svart man kan vara nazist? Det blir lättare att förstå om man tar hänsyn till Jackies bakgrund, mobbing och utanförskap och viljan att tillhöra och bli någon.
I dag vet vi att många radikaliseras av helt andra osäker än ideologiska. Precis av samma grund som för de som ansluter till olika kriminella gäng – tillhörighet och gemenskap
– Nazism och extrema åsikter var drivkraften – ett sätt få utlopp för ilska och hävda sig för omgivningen. I dag tar jag bestämt avstånd från allt som har med främlingsfientlighet att göra.
En vilsen ung man
Jackie var – till skillnad från många andra som begått liknande brott – inte livsstilskriminell. Han har svårt att förklara varför han gick över gränsen. Hur kunde det gå så fel?
– Jag kan inte gå omkring och tänka på det som hänt hela tiden, då blir man galen. Om jag hela tiden skulle fundera över konsekvenserna varför jag är här skulle jag bli nedbruten.
– Jag skäms och lider av mina misstag. Mitt mål är att återvända till mig själv. Jag följer regler inne på anstalten och jag går i olika program. De brott som jag gjort mig skyldig till kan väcka ett enormt obehag hos mig. Jag kan inte förstå att det är jag.
– Även när jag läser om liknande brott kan jag må väldigt dåligt. Jag har svårt att förhålla mig till vissa saker i dag. Tidigare hade jag bestämda åsikter om det mesta, så är det inte i dag.
När jag börjar ställa frågor om brottsturnén med Andras Axelsson och Tony Olsson som slutade med två polismord, blir han tyst för en stund. Sedan säger han:
– För tio år sedan hade jag inga problem att prata om det där, men nu blir jag bara deprimerad. Det finns ingen bra förklaring. Vi hetsade varandra till att råna bankerna. Nu i efterhand kan jag tycka att det hade varit bättre om vi åkt fast tidigare.
Den efterkommande rättegången skulle senare komma handla om vem som sköt de båda polismännen. Ingen av dem erkände.
Det gick inte heller att fastställa vem av de tre, Jackie, Andreas eller Tony som avlossade de dödande skotten. Alla tre dömdes att i samråd och samförstånd bragt de båda poliserna om livet. Det skulle dröja länge innan sanningen kom fram. Först efter att hovrättsförhandlingen var klar och Jackie hade förflyttas till Kumla erkände han.
– Det kändes som en befrielse när jag gjorde det. Hur skulle jag kunna gå vidare om jag inte erkänt vad jag hade gjort. Erkännandet var första steget mot att återgå till den jag egentligen är. Nu har det gått 18 år sedan det inträffade och anstaltslivet har blivit en vardag.
Vill få livstidsstraffet tidsbestämt
Arklöv har vid tre tillfällen tidigare ansökt om att få livstidsstraffet tidsbestämt. Det senaste var år 2017. Han har fått avslag vid samtliga tillfällen.
–Jag har varit mentalt inställd på avslag vid samtliga tre gånger. Men det blir ändå en stor besvikelse. Jag anser att rättsmedicinalverket gett mig motstridiga besked hela tiden.
Jackie är missnöjd med den bedömning rättsmedicinalverket har gjort. Han anser att deras bedömningar präglas av ett inkonsekvent förhållningssätt.
– Ena gången är bedömningen att återfallsrisken är låg, andra gången ligger den på medel utan att något har inträffat. Hade jag misskött mig hade jag förstått resonemanget bättre.
– Jag har inte åsidosatt min verkställighet, om jag ska utrycka mig på deras språk. Det har blivit som ett moment 22 i mitt fall. Jag får inga egna permissioner för att straffet inte är tidsbestämt och jag får inte straffet tidsbestämt för att jag inte har haft några egna permissioner.
Fortsatt livstid
Göta Hovrätt tar fasta på Rättsmedicinalverkets senaste yttrande, där man framhåller att ”Arklöv måste prövas under friare och mer utmanande former” innan en omvärdering av återfallsrisken kan göras.
Längre fram skriver man också att risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag anses vara medelhög.
Tidigare har Rättsmedicinalverket lämnat andra bedömningar, i det första yttrandet, i november 2010, bedömdes risken för återfall låg, 2012 som medelhög och 2014 bedömde man återigen risken som låg.
Sammantaget delar hovrätten Rättsmedicinalverkets bedömning och att Arklövs överklagande ska avslås. Detta motiverar man med att det fortfarande finns en ”konkret och beaktansvärd risk” för Jackie Arklöv att återfalla i brottslighet av
allvarligt slag
– Jag väntar bara på vilken myndighet som ska ta första avgörande steget så jag kommer vidare, säger Jackie.
Låg risk för att återfalla i brott”
Enligt sin advokat Per Durling har Arklöv gjort en lång resa efter livstidsdomen.
– Den började med att han erkände att det var han som avrättade poliserna med deras egna tjänstevapen.Han har ångrat brottet, tagit avstånd från sitt dåvarande nazistiska krigssvärmeri och avlagt magisterexamen i både historia och sociologi.
– Arklöv har även tagit tillvara alla möjligheter som Kriminalvården erbjuder i form av program mot våld och för bättre självkännedom, fortsätter Durling. Han anser att det fanns utrymme för tingsrätten att tidsbestämma Arklövs straff eftersom han konstaterats ha låg risk att återfalla i grova våldsbrott.
En annan person som står Jackie nära är Olle Rockström som är verksam på Fryshuset i Stockholm. De lärde känna varandra efter att Jackie själv hört av sig till Exit, som är del av Fryshuset verksamhet för radikaliserade personer som vill lägga sitt gamla liv bakom sig. Han har följt Arklöv på nära håll och haft många samtal med honom.
– Det har växt fram en vänskap mellan oss genom åren. Han går sin egen väg inne på anstalten, målar, läser och spelar gitarr, säger Olle Rockström och menar att det finns flera tillfällen som indikerar att Arklöv tar avstånd från våld.
Ett exempel på det menar Olle är en betydelsefull händelse inne på anstalten då en ung intern helt oprovocerat slog en stekpanna i huvudet på Arklöv.
– Men Jackie lade bara ned honom och anförtrodde mig sedan att något hänt inom honom där och då. Han sa: ”Jag stoppade, jag slog honom inte”, säger Olle.
”En enda fotoblixt och
permissionen avbryts”
Jackies intresse för vapen och krig har avtagit under tiden som han har suttit i fängelse. I stället har han återtagit sitt intresse för konst, som funnits med sedan barndomen.
Målandet, skrivandet och musiken har tagit en större plats. Han är en flitig konstnär och har också ställt ut konstverk som han målat själv.
– Jag har alltid varit intresserad av konst och musik och under alla år på olika anstalter har det varit en ventil för mig att måla och spela, säger han
Under vårt besök på Storbadaanstalten visar han upp några av sina tavlor. Han tar även fram gitarren och föreslår att jag vid nästa permission ska jag följa med honom till Fryshuset i Stockholm, där han ska repa med med några andra personer.
Jag ansöker om deltagande under Jackies permission på Fryshuset och blir blir tillsagd att inga foton eller inspelningar får tas. Om detta inte efterföljs kommer permissionen omedelbart brytas.
Jag frågar om deras motivering till beslutet.
– Det handlar om säkerhet och vi vill inte ha några löpsedlar, säger en ansvarig från kriminalvården.
Jackie har även fått besked att han inte längre får måla inne på anstalten. Inte i cellen, ochinte heller i några andra utrymmen på anstalten.
Man medger det är bra och viktigt för Jackie att få utöva sitt intresse för konst, men det finns ingen möjlighet att bereda plats för aktiviteten.
– Det är bara struntprat, säger Jackie själv. Det finns hur mycket plats som helst här inne. Det har aldrig varit problem på någon annan anstalt.
En lyckad permission på Fryshuset
Jag rekommenderar långtidsdömda att undvika Storbodaanstalten. Anstalten består av fyrkantiga bekväma chefer, som indirekt motverkar möjligheter till återanpassning till samhället generellt, säger Jackie
Men han skiner upp som en sol när han hänger på sig gitarren. Försvinner in i en annan värld där inne i replokalen på Fryshuset. Han har spelat gitarr sedan han var 14 år, är duktig på det. Han trivs med tillvaron. Det blir svårbegripligt att killen i svart skinnrock och Jimi Hendrix frisyr har begått grova brott.
Men det visar också med all önskvärd tydlighet att det finns en väg tillbaka, att det går att bryta gamla mönster och beteenden.
Klostret på Kumla helt avgörande
Klosterverksamhet har funnits inom Kriminalvården i mer än tio år. Kärnan i verksamheten finns vid anstalten Kumla
Verksamheten består av klostret på anstalten Kumla, en avdelning för förlängd klosterverksamhet vid anstalten Skänninge och ett utslussboende med klosterinriktning på Mariagården i Vadstena, som drivs av Linköpings stadsmission.
Intagna kan genomgå hela vårdkedjan eller delar av den i miljön.
På klostret i Kumla genomförs korta och långa retreater, på sju respektive trettio dagar. Det innebär att den intagne drar sig undan vardagslivet i fängelset, lyssnar inåt och möter sig själv på djupet. Till hjälp finns en andlig vägledare. För Jackies del har besöken i klostret varit mycket betydelsefulla.
– Jag vill påstå det har varit helt avgörande. Jag vet inte hur jag skulle ha klarat mig om det inte vore för klostret, det är en väldigt speciell plats. Jag besöker det fortfarande vid jämna mellanrum.
Jackie lyser upp när vi pratar om klostret. Det är lätt förstå vad vistelsen där betyder för honom
Debuterar som författare
Jackie Arklöf fick idén till boken ”Marionettmänniskan” efter att han genomgått rättegången för krigsbrott 2006. Han började fundera över vad och vem som ligger bakom våra tankar och handlingar: den fria viljan, samvetet, fruktan, våra närstående eller samhället?
– Jag vill betona att boken inte handlar om mig och mitt liv. Däremot är den en konsekvens av mina handlingar och de efterkommande insikter som emanerade därur, säger han. Han har planer fortsätta skriva böcker.
– Ja, men inget är klart. Vi får se vad det blir. Jag kan avslöja att jag redan skrivit en bok, under pseudonym. Men mer avslöjar jag inte, säger han.
”Marionettmänniskan” omfattar 177 sidor och är finansierad av Fryshuset.
Linda Skugge, tidigare Expressen-profil som driver Vulkanförlaget, meddelar via mejl:
– Vi funderade en tid innan vi bestämde oss för att tacka ja till samarbetet med Jackie, Fryshuset och Exit. Men eftersom Vulkan.se är en sajt som välkomnar alla så länge bokens innehåll är lagligt kände vi att det var fel att neka honom. Alla äger rätten till sin egen röst oavsett historik och omständigheter.
Förlagets vd Peter Norrman har vid flera tillfällen haft kontakt med Jackie Arklöv. De har träffats en gång på anstalten, och talat mycket i telefon.
– Jackie Arklöf är vältalig, reflekterande och märkt av sin historik, kommenterar Peter Norrman.
Tankar om framtiden
Det är naturligtvis svårt att planera någon framtid när straffet inte är tidsbestämt. Jackie känner att tiden i fängelset har normaliserats.
– Det blir svårare med tiden att förstå varför jag sitter här. Det är naturligtvis en konsekvens av mitt gamla liv, men ibland blir det obegripligt. Jag vill komma tillbaka till Norrland. Ett första steg skulle vara söka till en anstalt i norr. Jag tycker om naturen, musiken och målandet. Han berätta också om sin tacksamhet till Fryshuset.
– Jag kom i kontakt med dem år 2002, de har betytt väldigt mycket för mig. Utan den hjälpen vet jag inte hur det hade gått. Det är också en tänkbar framtid att engagera mig i deras verksamhet Exit. Det är ingenting bestämt men en tänkbar möjlighet.
Exit är ett projekt på Fryshuset där personer som är aktiva i olika destruktiva gäng kan få hjälp att lämna derm, anonymt och på sina villkor.
Flera av de som jobbar i projektet har själva varit aktiva i olika nationalistiska eller nazistiska grupper och hjälper nu andra utifrån sina egna erfarenheter. Han kan även tänka sig jobba inom universitetsvärlden då han har en magisterexamen i sociologi och historia.
Jackie funderar mycket, han är djup och söker svar på frågor om existensens väsen. Men han vill inte ha för många frågor om känslor
– Man ska akta sig för att intellektualisera känslor, säger han.
Text: Christer Renlid
Foto: Joakim Berndes