Ny krönikör på KRIS.a.se

Från och med i dag kommer vi att låta olika medlemmar i KRIS skriva krönikor här på bloggen.

 

Dags att slopa nämndemannasystemet!

Enligt en undersökning från Svea hovrätt som presenterades för någon månad sedan ändras 44% av alla överklagade brottmålsdomar som prövas av hovrätten. År 2011 var motsvarande andel 47%. I mål där endast den tilltalade överklagat ligger ändringsfrekvensen på 36%. I mål där åklagaren själv – eller åklagaren och målsäganden tillsammans överklagat ändras 65%.

När jag berättade för en vän att morgondagens krönika skulle handla om just detta fick jag till svar,

– Du är inte snabb på bollen direkt! Det är länge sedan utredningen offentliggjordes.

Jag är inte sen att hålla med min vän om detta. Men jag vill ändå passa på att ge mina personliga betraktelser över denna statistik som borde få de mest optimistiska anhängarna av nämndemän att höja på ögonbrynen. Att hovrätten gör en annan bevisvärdering än tingsrätten utgör det vanligaste skälet till ändring enligt Svea hovrätt.

Varför gör hovrätten än annan värdering av den åberopade bevisningen än tingsrätten? De har att bedöma exakt samma material frånsätt ny bevisning som inte var föremål i tingsrätten förstås. Nu ska jag inte krångla till det med något tekniskt juridiskt papegojasnack. Det mest troliga är att i tingsrätten är nämndemännen i majoritet vid ett röstningsförfarande om någon skall frias eller fällas till ansvar för ett brott. Det är tre nämndemän och en lagfaren domare i tingsrätten. I hovrätten är det tre lagfarna domare och två nämndemän. Juridiskt kunnande och kompetens är i majoritet i den högre instansen.

En dom som avkunnats i tingsrätten där lagfarne domaren är skiljaktig kallas i juridiska sammanhang för en nämndemannadom. Och en sådan dom brukar alltjämt ändras i hovrätten.

I Sverige har vi som bekant en parlamentarisk demokrati. Det betyder att vi medborgare överlåtit till våra riksdagsledamöter som sitter i Sveriges riksdag att stifta lagar och våra jurister ska se till att de efterlevs. Men när det gäller domstolsförfarandet har vi uppenbarligen blandat i hop äpplen och päron till obegriplig soppa som vi kallar för nämndemän. Politiker ska stifta lagar inte sitta och döma i våra domstolar.

Som jag ser på det hela finns det flera bra argument mot nämndemän i våra domstolar.
Jag menar att det finns många argument som tillsammans är väldigt starka. Ett är att nämndemännen är politiskt utsedda domare som svär domareden på samma sätt som juristdomare gör. Men de är inte juridiskt skolade.. För att bli nämndeman förutsätts det att man inte är lika kunnig som en juristdomare. Ett annat argument är att den politiska eller idelogiska uppfattningen inte har någon relevans i domstolsprocessen. Och ett tredje argument – är risken för jäv. Det är oftast fritidspolitiker som utnämns till nämndemän. Flertalet har även andra uppdrag som direkt kan vara olämpliga om man är nämndeman. Jag tänker främst på det så kallade Södertäljemålet där en av nämndemännen satt i polisnämnden samtidigt som han hade en dömande funktion i tingsrätten. Att stora brottmålsrättegångar äventyras att tas om på grund av jäv av det här slaget är ett hot mot rättsäkerheten.

Låt oss återgå till statistiken som jag redogjorde för inledningsvis. Om 44% av alla domar ändras så är någonting fel. Så olika bedömningar borde inte vara möjligt av en och samma brott. Skäl att granska tingrätternas kompetens borde vara högprioriterat. Vi måste komma i håg att utfallet i en brottmålsrättegång kan vara livsavgörande för den enskilde individen på många sätt. Det kan göra skillnad om en person ska sitta i fängelse eller inte vilket får stor betydelse för hur personens liv kommer kommer att se ut för en lång tid fram över – livsavgörande helt enkelt. Rättesnöret måste vara rättssäkerheten i alla delar i en rättegång. Det finns inte utrymme att lägga människors öde i händerna på våra fritidspolitiker. Tänk om en kirurg vid en hjärtopration skulle fråga vårdbiträdet om råd i en avgörande situation. Det skulle givetvis vara otänkbart. Lika otänkbart borde det vara att låta en nämndeman besluta om en människa ska sitta i fängelse eller inte vars liv riskerar att slås i spillror.Politik och religion hör inte hemma i våra domstolar.

Nämndemannasystemet är ett barn av sin tid och bör slopas. Men det är inte särskilt troligt att det blir så. Nämndemännen kommer att finnas kvar det är lika säkert som att Kalle Anka kommer att visas på julafton i evigheter.

Vid pennan Christer Renlid

Text: Christer Renlid
christer.renlid@kris.a.se

Det här inlägget postades i Krönika och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *